Kultur

Nyligen presenterades den finska kulturutredningen. Ett dokument på 42 sidor som försöker staka ut riktningen för kulturpolitiken 30 år fram i tiden.

Den svenska kulturdebatten de senaste åren har handlat om frågor som rör upphovsrätt, kvalitet, elitism, tillgänglighet och finansiering. Vi har också haft en kulturutredning, dock med en mer organisatorisk ansats än den finska.

Maria Rankka samtalade med två av de mäktigaste i nordisk kulturpolitik:

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister (M). Lena är tidigare journalist samt f d ledamot i styrelserna för bland annat Stiftelsen Fryshuset, Stiftelsen Nordiska Museet, Dramatiska Institutet och Granskningsnämnden för Radio och TV.

Leif Jakobsson, ansvarig för den finska kulturutredningen och ordförande för Centralkommissionen för konst. Leif är ledamot i styrelserna för Kungliga Operan och Kungliga Konsthögskolan samt tidigare programdirektör på SVT och Finlands Svenska Television.

Ladda ner ljudet som MP3-fil »

Referat

Sänkt skatt gynnar kulturen i Sverige

Eftersom huvuddelen av kulturens pengar kommer från privata fickor är lägre skatter en utmärkt kulturpolitisk reform. Det sade Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth när hon och Leif Jakobsson, ansvarig för den nya kulturutredningen i Finland, besökte Timbro på torsdagen för att diskutera hur svensk kulturpolitik ska se ut i framtiden.

Timbros lokaler var fyllda till bristningsgränsen när kulturpolitik stod på agendan för torsdagens lunchseminarium. Leif Jakobsson, tidigare programdirektör på SVT och numera ansvarig för den finska kulturutredningen, kände sig tvungen att i ett tidigt skede försvara att slutrapporten blivit så kort som 42 sidor - att jämföra med den drygt 900 sidor långa svenska kulturutredningens slutbetänkande.

• Man kan kanske skratta, men det är inga fel på ambitionerna. Det kan jag lova, sade Leif Jakobsson.

När alliansen tog över regeringsmakten 2006 var det många som varnade för en stundande kulturskymning. Nyliberala marknadslösningar skulle skaka om svenskt kulturliv i grunden, varnades det. Beslutet att tillsätta en ny kulturutredning i syfte att omvärdera de kulturpolitiska målsättningar som slagits fast 1974 väckte särskilt debatt.

• Få trodde att vi ens skulle få fram en proposition. Som journalist visste jag värdet av en välskriven text. Vi skulle visserligen aldrig få beröm för en välskriven utredning, däremot skulle minsta stavfel leda till hård kritik. Därför korrekturläste vi slutrapporten flera gånger om. Ingenting fick bli fel helt enkelt, sade Lena Adelsohn Liljeroth.

Kulturutredningens slutrapport innebar inte det systemskifte som många på vänsterkanten hade varnat för. Under sitt besök på Timbro efterlyste kulturministern dock mer förändring framöver. Men att gå delar av kultursektorns ständiga krav efter mer statliga pengar tillmötes var det inte frågan om. Snarare ville hon föra en politik som ger medborgarna mer resurser som de kan använda på bland annat kulturaktiviteter.

• Sänkta skatter är faktiskt en kulturpolitisk reform eftersom merparten av pengarna som kommer kulturen till del är privata, sade Lena Adelsohn Liljeroth.

Leif Jakobsson höll med och underströk att både den svenska och finska kultursektorn i ett internationellt perspektiv har ojämförbart goda resurser till sitt förfogande.

• I Norden har vi byggt runt 40 nya wow-institutioner åt kulturen på senare år i en region med 25 miljoner invånare. Det saknar motstycke, sade Leif Jakobsson.