
Miljöministern och Hejdå Östeuropa!-läsaren Andreas Carlgren rapporteras från klimatkonferensen på Bali ha lyft fram faktumet att utsläppen av växthusgaser i Sverige minskade med närmare 9 procent mellan 1990 och 2006. Detta samtidigt som ekonomin under samma period växte med 44 procent.
"Den svenska utvecklingen ger oss en chans att visa andra länder som tvekar att det går att förena ekonomisk tillväxt med utsläppsminskningar", sa Carlgren. Stämmer säkert. Men det finns ännu mer övertygande exempel på att ökad miljöhänsyn inte bara är förenlig med, utan rentav den logiska följden av, ekonomisk tillväxt.
Sedan demokratins införande har köpkraftsjusterad BNP ökat med 87 procent i Tjeckien, 108 procent i Ungern, 124 procent i Litauen, 136 procent i Slovakien, 137 procent i Slovenien, 156 procent i Polen, 205 procent i Lettland och 239 procent i Estland.
I dessa åtta länder minskade de mänskliga utsläppen av växthusgaser med 12 procent mellan 1992 och 2005. Luftutsläppen av koldioxid minskade med 13 procent, av kolmonoxid med 49 procent, av kväveoxider med 29 procent, av svaveldioxid med 70 procent och av försurande ämnen med mer än hälften. Sedan kommunismens fall har också utsläppen av tungmetaller halverats, och i fleras av länderna den årliga mängden avfall.
Mest talande är kanske att energikonsumtionen minskade med 6 procent mellan 1992 och 2004. Detta alltså trots en exploderande levnadsstandard och konsumtion i dessa länder.
För referenser, se Hejdå Östeuropa!