I rapporten "I monopolens tjänst" av Maria Malmer och Maria Rankka granskas Apotekets, Systembolagets och Svenska Spels politiska opinionsbildning. Det mest synliga beviset för bolagens opinionsbildning är påkostade annonskampanjer där bolagen försvarar sitt monopol. Även mer subtila metoder används i syfte att påverka medborgare och svenska och europeiska politiker. Bara dessa tre bolag lägger årligen mångmiljonbelopp på att driva monopolfrågan. I takt med att monopolen har utsatts för ökad yttre press har satsningarna på opinionsbildning dessutom ökat.
Rapporten beskriver företeelsen och diskuterar de demokratiska problem som ligger i att opinionsbildningen inte bedrivs av från staten fristående aktörer som politiska partier, intresseorganisationer, enskilda individer och privata företag. Vad betyder det för demokratin och den fria åsiktsbildningen på lång sikt när statliga myndigheter och bolag allt mer är de som försöker påverka opinionen och politikerna därmed retirerar från sitt opinionsbildande uppdrag?