Företagsorganisation och ledning

Så här års brukar debatten om kvotering av börs-bolagsstyrelser blossa upp. Det är en symbolfråga som i praktiken rör några hundra mycket privilegierade kvinnor. Den ligger långt ifrån vardagens jämställdhetsfrågor.

Trots det har kvoteringsdebattenengagerat politiker både på vänster- och högerkanten det senaste decenniet, och trängt ut andra viktiga jämställdhetsfrågor. Det går tre manliga företagare på varje kvinnlig. Varför är det så? Och är inte det ett större problem på sikt än mansdominerade börsbolagsstyrelser?

I kvoteringsdebatten brukar den norska kvoteringslagen som trädde i kraft 2004 lyftas fram. Den tvingar större - ofta börsnoterade - norska aktiebolag (ASA-bolag) att ha minst 40 procent av respektive kön i sina styrelser. Och visst fungerar lagen; antalet kvinnor i styrelserna har ökat. Men, som en rapport Timbro publicerar i morgon visar, är Norge inget föredöme när det gäller jämställdhet.

Andelen kvinnliga chefer har utvecklats svagare i Norge än i andra länder, och andelen kvinnliga företagare är fortfarande låg. Norska kvinnliga chefer arbetar i snitt 4,5 timmar mindre än sina manliga kollegor varje vecka, samtidigt som karriären som toppchef kräver 10-13 timmars arbetsdag. Det innebär att norska kvinnliga chefer sammanlagt är frånvarande fem veckor mer per år än sina manliga kolleger.

Forskare från Michigan University som studerat effekterna av den norska kvoteringslagen har visat att den påverkat företagens värde negativt, vilket kan medföra att styrelsekvinnornas kompetens i allmänhet riskerar att ifrågasättas. Visserligen har de norska kvinnorna högre utbildning än männen de ersatte. Men samtidigt har de mindre erfarenhet av ledande positioner i operativ verksamhet. Det finns absolut välmeriterade kvinnor med rätt kompetens. Problemet uppstår om kvinnor kommer in på felaktiga meriter.

Som en konsekvens av kvoteringslagen i Norge har bolag avregistrerat sig från börsen och bytt bolagsform. Risken för att företagets värde ska sjunka kan vara en orsak till att norska företag flytt den bolagsform som berörs av kvoteringslagen. Antalet ASA-företag minskade 2004-2008, även när konjunkturen gick upp. Avregistreringen var dubbelt så hög perioden 2004-2008 jämfört med 2000-2004.

Politiken har makt att underlätta kvinnors karriärsmöjligheter. Men kvotering är fel väg att gå. I stället krävs reformer som ökar företagandet, minskar hemarbetet och möjliggör för fler kvinnor i karriären att arbeta lika mycket som männen. Mer flexibel barnomsorg, bra möjligheter att köpa tjänster och ökad lönsamhet i företagande är avgörande.

Maria Rankka