Kultur - teater

Den nya kulturutredningen är här och ska ut på remiss. Kulturministern anmärkte på att presskonferensen antagligen är den mest välbesökta i regeringens historia. Det stora mediala intresset och den långa väntan från kulturskapare och journalister är en påminnelse om att stora delar av kultursektorn är beroende av politiska beslut.

Utredningen innehåller en rad positiva förändringar. Att målet om att "motverka kommersialismens negativa verkningar" är borta är naturligtvis bra, men också att man betonar betydelsen av det civila samhälle som redan idag utför en mycket viktig roll i svenskt kulturliv. Att subjektiva kvalitetsmål också tas bort till förmån för större frihet borgar också för en förflyttning av makt från smakdomare till kulturskaparna själva.

Nya myndigheter ska skapas genom sammanslagning av gamla. Tanken med detta är i grunden bra, även om de tänkta besparingarna av erfarenhet brukar utebli eller i varje fall bli mindre än tänkt. Att bygga nya myndigheter är sällan lösningen.

Det ingick inte i kulturutredningens direktiv att titta på skattepolitiken i kulturområdet. Men Eva Swartz säger att hon "varit olydig" och ändå antytt att avdragsrätt för företag och privatpersoner som vill stödja kultur kanske är en god idé, efter dansk förebild.

Och varför inte? Entreprenörer och kulturskapare ägnar sig ju delvis åt samma sak, nämligen åt att "bryta mönster och vidga det möjligas rum", som kulturutredningen så elegant skriver i kulturpolitikens målformulering. Vattentäta skott mellan kultur och näringsliv är därför hämmande för båda parter.

Men även om en mer gynnsam skattepolitik skulle skapa förutsättningar för nya allianser så krävs ökad nyfikenhet och ökat engagemang från näringslivets sida. Då minskar betydelsen av kulturmyndigheter.

Om regeringen vågar se över skattepolitiken skulle det förhoppningsvis leda till förbättrade villkor för kulturutövare och nya perspektiv för det traditionella näringslivet.