Om författaren

Ayn Rand föddes 1905 i S:t Petersburg i Ryssland. Efter den ryska revolutionen studerade hon vid Leningrads universitet men flydde 1926 till Förenta Staterna, fast besluten att inte leva under den kommunistiska diktaturen och redan inriktad på att bli författare. Medan hon lärde sig engelska försörjde hon sig bland annat som stumfilmsartist, garderobiär, servitris och så småningom filmscenartist. 1936 utgavs hennes första roman, We, the Living (svensk titel: De levande), och kort därefter blev hennes pjäs The Night of January 16th en stor framgång både på Broadway och vid turnéer. 1939 utgav hon den korta romanen Anthem (svensk titel: Hymn). Sitt definitiva genombrott fick Ayn Rand 1943 med romanen The Fountainhead (svensk titel: Urkällan), som är en av den moderna litteraturens mest lästa böcker. The Fountainhead filmades 1949 av King Vidor med Gary Cooper i huvudrollen.

Atlas Shrugged utkom ursprungligen 1957 (på svenska som Och världen skälvde första gången 1986) och blev Rands sista, men samtidigt mest ambitiösa och väldiga roman. Liksom tidigare The Fountainhead blev den en enorm succé.

Därefter kom hon att utveckla sin filosofi – objektivismen – i större detalj vilket resulterat i essäsamlingar som The Virtue of Selfishness, Introduction to Objectivist Epistemology, Philosophy – Who Needs It?, The Romantic Manifesto och Capitalism – the Unknown Ideal. Ayn Rand dog 1982. Efter hennes död kom hennes filosofi att sammanfattas av Leonard Peikoff i boken Objectivism – the Philosophy of Ayn Rand.

”Mitt personliga liv”, sade Ayn Rand, ”är ett PS till mina romaner: det består av meningen ’Jag menar vad jag säger.’ Jag har alltid levat enligt den filosofi jag presenterar i mina böcker – och den har fungerat för mig liksom den fungerar för mina romangestalter. Omständigheterna varierar, men abstraktionerna är desamma.

Jag beslöt att bli författare vid nio års ålder, och allt jag gjorde var inriktat mot det målet. Jag är amerikan av val och övertygelse. Jag föddes i Europa, men jag kom till Amerika därför att det landet skapats efter mina moraliska grundtankar och är det enda land där man kan vara totalt fri att skriva. Jag kom hit ensam, efter att ha tagit examen vid ett europeiskt universitet. Det var en svår kamp att dra mig fram på skiftande arbeten tills mitt författarskap blev ekonomiskt framgångsrikt. Ingen hjälpte mig, och inte heller ansåg jag någonsin att det var någon människas plikt att hjälpa mig.

Vid universitetet var historia mitt huvudämne och filosofi mitt sidoämne. Historien skulle ge mig sakkunskap om människors förflutna för att hjälpa mig i mitt framtida författande; filosofin skulle ge mig den objektiva definitionen av mina värderingar. Jag fann att jag kunde lära mig det första, men att jag själv måste åstadkomma det senare.

Den filosofi jag lever efter har varit min övertygelse så långt tillbaka jag kan minnas. Genom åren har jag lärt mig mycket och utvidgat mitt kunnande i detaljer, i specialfall, i definitionsfrågor och tillämpningsfrågor – och jag avser att fortsätta utvidga det – men jag har aldrig behövt ändra någon av mina grundsatser. Ytterst är min filosofi uppfattningen om människan som en heroisk varelse, med sin egen lycka som livets moraliska mening, med produktivitet som ädlaste verksamhet och med förnuft som enda absolut.

Den enda filosofiska skuld jag kan bekänna är till Aristoteles. Jag är helt och hållet oense med stora delar av hans filosofi – men hans definition av logikens lagar och av vårt sätt att inhämta information är en så väldig triumf att hans misstag i jämförelse blir likgiltiga. Min hyllning till honom återfinner man i titlarna på de tre delarna av Atlas Shrugged.

Min andra tacksamhetsskuld återfinner man i dedikationen. Jag visste vilka karaktärsegenskaper jag ville finna hos en man. Jag mötte en man som ägde dem – och vi har varit gifta i tjugoåtta år. Han heter Frank O’Connor. Till alla de läsare som upptäckte min roman The Fountainhead och som frågat mig om den vidare tillämpningen av idéerna i den romanen vill jag säga att jag besvarar deras frågor i den här boken, och att The Fountainhead bara var en ouvertyr till Atlas Shrugged.

Det är min förhoppning att ingen skall säga mig att sådana människor som jag skriver om inte existerar. Att den här boken har skrivits – och utgivits – är mitt bevis för att de gör det.”